Kvinnor i fokus: sjukvården måste vara jämställd!

Kvinnor i fokus: sjukvården måste vara jämställd!

I den pågående diskussionen om vården är det tydligt att det är dags att fokusera mer på kvinnors öden. Orsakerna är inte bara en annan anatomi eller det olika sjukdomsförloppet, utan också en helt annan medvetenhet om problemet. Rhen-Pfalz rapporterar att den federala hälsoministern Nina Warken påpekar: "Kvinnor är inte små män". Detta uttalande kunde inte göra det tydligare att könsskillnader inom sjukvården behöver uppmärksammas mer.

Ett hett ämne i detta sammanhang är hjärtsjukdomar. Över hela världen spelar dessa sjukdomar en central roll som dödsorsak för båda könen. Studier visar dock att kvinnor ofta upplever atypiska symtom på hjärtinfarkt, vilket leder till förvirring och tvekan. Hjärtfonden förklarar att många kvinnor, särskilt yngre, inte tar sina egna hälsovarningstecken på allvar på grund av arbetsåtaganden eller familjeskäl. Därför tvekar de ofta att ringa 112 om de har symtom.

Tveksamheten kring symtom

Det som är skrämmande är att kvinnor över 65 ofta väntar för länge med att larma räddningstjänsten, även om risken för hjärtinfarkt ökar i denna åldersgrupp. Den så kallade "MEDEA"-studien har visat detta och är oroad över gapet mellan risk och handling. Denna reserverade reaktion gör att många kvinnor inte får den medicinska hjälp de behöver i tid, vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

En annan intressant aspekt är broken heart syndrome, som förekommer oftare hos kvinnor och orsakas av känslomässig stress. Detta är en form av stresskardiomyopati och inte en blockerad kransartär, som ofta är fallet hos män. Aktuella riktlinjer visa svagheter eftersom kvinnor ofta är underrepresenterade i kliniska studier. Det gör att de specifika skillnaderna mellan könen vad gäller prevalens, förlopp och behandlingssvar inte beaktas tillräckligt.

En uppmaning till förändring

Det är dags för medicinen att tänka om detta. Warken uppmanar tjänster och leverantörer att snabbt tänka om hälso- och sjukvården och att ordentligt förankra könsspecifika aspekter i hälsoriktlinjer. Detta är det enda sättet att säkerställa rättvisa för alla drabbade kvinnor. Forskare och specialister uppmanas att förbättra sin utbildning för att höja kvaliteten på vården och bättre skydda kvinnor i framtiden. Kvinnor har trots allt en stark riskuppfattning, enligt många studier, men agerar ofta inte därefter.

I slutändan kvarstår slutsatsen: Könsspecifika skillnader är inget trevligt att ha, utan ett måste i medicinsk forskning och vårdplanering. Samhället och hälsosystemen uppmanas att äntligen ta kvinnor på allvar, inte bara i teorin, utan framför allt i det praktiska genomförandet av hälso- och sjukvården.