Antisemitismdiskussion i Gießen: Friedman kräver civilt mod

Antisemitismdiskussion i Gießen: Friedman kräver civilt mod

I auditoriet vid Justus Liebig University i Gießen ägde en paneldiskussion nyligen, som handlade om ett pressande ämne: antisemitism i det politiska rymden. Trots ett välfyllt auditorium och en informativ panel hämmades stämningen av de senaste händelserna, särskilt terroristattacken från Hamas den 7 oktober. Modererad av Laura Cazés, statsvetaren Jakob Baier, presidenten för den judiska studentförbundet i Tyskland, Hanna Veiler, och den framstående journalisten Michel Friedman deltog i diskussionen.

Evenemanget organiserades av Nabor Keweloh och Simon Beckmann för Juso University Group Gießen och Association of Jewish Students Hesse för att sätta den stigande vågen av antisemitiskt våld, särskilt vid universitet. Friedman, som var synligt påverkad, kom ihåg sina egna skoldagar för 50 år sedan och fann att situationen för judiska människor inte förbättrades utan snarare förvärrades. Han ställde frågan: "Har något förändrats sedan dess?" och kampanj för ökat engagemang mot diskriminering.

Ökning av anti -Semitism och politisk extremism

Dessa uttalanden provocerade en interjektion av en stads berömd störare som förolämpade Friedman ur raden som en "agitator". Trots flera försök från Friedman att prata med störaren förvisades han från hallen efter 20 minuter av bruset. Detta illustrerade de spända och emotionella ämnena som de diskuterade konfronterades med.

Som en del av diskussionen behandlade Hanna Veiler den skrämmande verkligheten som judiska studenter står inför. Hon rapporterade om antisemitiska affischer och en allestädes närvarande efterfrågan på utrotning av Israel, som distribueras på många universitet. Våldet, som ofta också äger rum i digitalt utrymme, skakade självförtroendet för dess generation. Den antisemitiska attacken mot en synagog lämnade djupa ärr och förändrade självbild av många unga judar i Tyskland.

Jakob Baier beskrev det nuvarande antisemitismens tillstånd som en "absolut avgränsning", där incidenter inträffar i en så snabb rytm att de knappast kan skandaliseras tillräckligt. Hans ord underströk ämnets brådskande och oförmågan att reagera regelbundet på det fortsatta hotet från antisemitiska attacker.

Ett speciellt ögonblick var Friedmans vädjan till publiken för civilt mod. Han betonade att det inte bara var en moralisk skyldighet, utan en självklarhet att ingripa om en persons värdighet kränks. Denna inställning kan vara avgörande i kampen mot diskriminering av alla slag, inte bara mot antisemitism.

Friedmans självbiografi och hans egen berättelse spelade också in i diskussionen. Han hänvisade till vikten av enskilda handlingar hos de människor som kan hjälpa till i kritiska stunder. Han är själv skyldig sin överlevnad Oskar Schindler, som räddade många judiska liv under Förintelsen. Med denna personliga klass skapade han en koppling till de yngre diskussionerna och deras erfarenheter.

Diskussionen avslutades utan att en tydlig lösning presenterades, men den skapade ett utrymme för utbyte av tankar om ett allvarligt ämne som fortfarande ingår i det tyska politiska landskapet. Interlokuterarna var vid pulsen i ett fenomen, som inte bara måste ses historiskt utan också närvarande och framtidaorienterat.