De konstiga minnen: Artificiell intelligens möter scenen i Weimar

De konstiga minnen: Artificiell intelligens möter scenen i Weimar

31. Augusti 2024. Den kvällen i Ket Hall of Weimar får publiken en blandning av konst och digitalitet, som kännetecknas av visuella och interaktiva element. Medan åskådarna kan välja mellan olika sittplatser som en gulnad barnsäng och konventionella stolar, finns det en konstig atmosfär i hallen. Väggarna är dekorerade med färgglada collage som tar upp minnen och frågor, till exempel "Jag minns kablarna i trädgården" eller "Har någon sett mina byxor?" Denna visuella design, under ledning av Martin Miotk, bidrar till den unika atmosfären. Kombinerat med det vinklade utrymmet som påminner om ett konstmuseum på 90 -talet blir det omedelbart tydligt att något ovanligt är överhängande här.

Konstinstallationen har titeln "The Weird and the Eerie", ledningen av regissören Michael von Zur Mühlen, som redan orsakade en sensation med ett framgångsrikt projekt som "Opera - A Future Game". Kvällens fokus är interaktionen med en konstgjord intelligens (AI) som har dokumenterat Thomas Köcks senaste 20 år av livet. Köck, en välkänd dramatiker och regissör, räcker till kontrollern och går på en resa genom sitt förflutna. Med en blandning av humoristiska och tankeväckande stunder försöker konstnären att ansluta sig till sin digitala doppelganger.

En dialog mellan man och maskin

Demonstrationen börjar lugn när snöflingor sipprar på den stora duken före Köck och hans kollegor - Katharina Ernst, Annea Lounatvuori och Andreas Spechtl - Gå in i rummet. Köcks avatar dyker plötsligt från en konstig plats, en slags trätoalett i ett övergivet landskap och visar ingen glädje. Den digitala karaktären klagar över liv och kraft som utbytet med deltagarna är svårt. Den provocerande meningen är emblazonerad på hennes topp: "Don't Look Back", vilket illustrerar ojämlikheten mellan man och maskin. Interaktionen växer, och publiken kan till och med aktivt ingripa i spelet, vilket skapar en livlig koppling mellan virtuell verklighet och den verkliga världen.

Ett centralt element på kvällen är de musikaliska bidrag som följer med händelserna. Andreas Spechtl, som också är aktiv som musiker, säkerställer rätt akustisk bakgrund med sitt mörka indie -rockljud. Flera scener växlar när musikerna fördjupar sig i den digitala världen i sin avatar. Spechtls resa till sitt barndomshem särskilt genom de digitala vindarna och källarna fängslar åskådarna. Där möter han collage av politiska figurer och kritiska stunder som stör de nostalgiska minnen.

Spelet av minnen och kritik

Föreställningen fokuserar på hur AI fungerar som ett arkiv för det förflutna. Varje gång en musiker kommer in i den digitala världen släpps nya lager av minnen och föreningar. Publiken konfronteras ständigt med frågor: Vad betyder det att leva i en digitaliserad värld, och hur mycket av denna verklighet formas faktiskt av oss själva? En av de mest imponerande scenerna händer när en anime -figur tränger igenom spelet och klagar över de jobb som är i riskzonen från AI och därmed öppnar en ytterligare dimension av dialogen.

De spökande representationerna och den okonventionella tillgången till ämnet mänskligt minne i Kombination med maskinperspektivet innebär att kvällen utlöser djupare tankar trots dess humoristiska tillvägagångssätt. Hur formar det förflutna oss och hur stort inflytande har tekniken på våra minnen? Det finns utrymme för spekulation: Är de recensioner som uttrycks under kvällen som faktiskt initieras av AI eller är publiken manipulerad?

Kvällen fängslar inte bara interaktiviteten och den imponerande estetiken. Det finns en mångfacetterad diskussion om gränssnitten mellan människor, maskiner och vad vi uppfattar som verklighet. Erfarenheten av "The Weird and the Eerie" är inte bara en teaterföreställning, utan också en inbjudan till en kritisk dialog om vår egen uppfattning om tidigare och framtid.

I slutändan förblir frågan hur djupt vi verkligen vill fördjupa dig i världen av konstgjord intelligens. Är AI bara ett verktyg för kreativt uttryck eller ifrågasätter våra mänskliga upplevelser? Svaret kvarstår i rummet, som den rullator som tittaren kan ta plats på väg genom sin egen berättelse, medan AI, i sitt eget humör, är redo att berätta ytterligare historier.

Prestanda kan ses som början på ett längre tidsprojekt som undersöker gränserna mellan analog och digital erfarenhet. Rummet kommer att vara tillgängligt som en Installation under de kommande dagarna, och det kommer att vara spännande att se hur publiken reagerar på det.

The Weird & the Eerie

Regissör, Gamedesign och produktion: Michael v. Till Mühlen, text: Thomas Köck & Ki, Visual Concept: Martin Miotk, Composition: Andreas Spechtl. Levande musiker: Inside and Performer: Inside: Katharina Ernst, Annea Lounatvuori, Thomas Köck, Andreas Spechtl. Premiär den 30 augusti 2024 i Weimar. Varaktighet: 1 timme 50 minuter, ingen paus.