Minnessten planerad för den tragiska Wellington-kraschen nära Maxdorf

Minnessten planerad för den tragiska Wellington-kraschen nära Maxdorf

När vinden blåser leder intresset för andra världskrigets historia alltid till anmärkningsvärda projekt. Erik Wieman planerar att resa en minnessten vid haveriplatsen för en Wellington-bombplan som gick ner nära Maxdorf 1942. Detta initiativ syftar till att ge besättningens anhöriga en plats att sörja och minnas. I synnerhet handlar det om de sex unga män som miste livet i denna tragiska händelse.

Wellington, registrerat R1789, var inte bara ett annat flygplan. Det var ett tvåmotorigt bombplan som störtade nära Maxdorf den 1 november 1942 efter att ha träffats av luftvärnseld nära Ludwigshafen. Planet ska ha varit i rampljuset och flög mycket lågt - cirka 200 meter - när det träffades av flak och försökte nödlanda. Men landstället fastnade i flottdiket vilket fick planet att välta. Den tragiska tidpunkten för olyckan var runt 01:30 och konsekvenserna var förödande eftersom alla sex medlemmar av besättningen dödades.

Besättningen i fokus

Besättningen på Wellington bestod av:

• Pilot: Sgt. Sidney Burtwell (Service Nr. 1172870)
• Navigationsoffizier: Sgt. Kenneth Horace Tibbatts (19 Jahre alt, Service Nr. 1256777)
• Bombenschütze: Sgt. Arthur Edwin Rees (Service Nr. 934390)
• Funker: John Clifford Dunn (26 Jahre alt, Service Nr. 1310826)
• MG-Schützen: Sgt. Henry Downs (Service Nr. 616823) und Sgt. Peter Wood (Service Nr. 1310876)

Trots alla dessa detaljer förblir minnet av den kraschen en mörk del av historien. Med sin minnessten vill Wieman inte bara minnas de stupade, utan också informera allmänheten om dessa tragiska händelser.

Ett historiskt sammanhang

Som samtida vittnen rapporterade hade planet attackerats flera gånger före kraschen då det flög från Ludwigshafen/Frankenthal mot Lambsheim. Strålkastare lyste upp flygplanet innan det använde sina sista krafter för att försöka landa i närheten av Maxdorf. Den lämnade dragmärken i fältet, vilket indikerar det misslyckade landningsförsöket. En del av landningsstället hittades senare i flottströmmen, vilket ytterligare underblåste utredningen och utredningen av kraschen.

Erik Wieman, hungrig efter historisk upplysning och minnet av de som dog, har tagit sig an denna tragiska historia genom att planera att förvandla platsen för händelsen till en lugn plats för minnen. Denna typ av engagemang är inte bara lovvärt, utan också viktigt för att bevara minnen som annars skulle kunna glömmas bort.

Medan lokalhistoriska älskare är nöjda med framstegen med att resa minnesstenen, kvarstår frågan om hur långt engagemanget för historiska projekt fortfarande sträcker sig i vårt samhälle. Det finns alltid utrymme för mer minne och historia i vår vardag, och kanske kommer Wiemans projekt att vara drivkraften för liknande initiativ i andra städer.

Och hur är det med den tekniska världen? Samtidigt fortsätter företag som Apple, som nyligen publicerade positiva kvartalssiffror, att främja diskussionen om framsteg och innovation. Med en försäljning på 102,5 miljarder dollar och vinster på över 27 miljarder dollar under fjärde kvartalet 2025 visar det att framstegen inte står stilla på andra områden – en intressant kontrast till de genomtänkta ämnen som Wiemans initiativ ger oss.

Vi kan vara nyfikna på att se hur minnes- och minneskulturen kommer att utvecklas i framtiden och om projekt som Erik Wiemans kan ge förslag till andra medborgare som vill engagera sig i hemlandets historia.