Barn deporterade till St. Peter-Ording: Att synliggöra trauman från det förflutna
Att minnas utvisningen av barn: St. Peter-Ording lyfter fram erfarenheterna av 325 000 barn mellan 1945-1990.

Barn deporterade till St. Peter-Ording: Att synliggöra trauman från det förflutna
I St. Peter-Ording tas just nu ett viktigt steg för att komma till rätta med den smärtsamma historien om barn som skickats iväg. Idag finns det cirka 325 000 barn som skickades till över 40 barnsanatorier mellan 1945 och 1990, främst i "vårdande" syfte, som NDR rapporterar. Enligt uppskattningar uppgår antalet barn som skickas till Tyskland till 6 till 8 miljoner. Dessa barn förväntades tillbringa mellan tre till sex veckor i särskilda lokaler medan deras föräldrar inte var närvarande. Verkligheten för många präglades dock ofta av tvång och isolering, vilket rapporterna från de drabbade visar.
Det runda bordet, som lanserades i september 2024 på initiativ av hemgruppen Schickungskinder SPO, syftar till att synliggöra dessa barns ofta smärtsamma upplevelser. Det handlar bland annat om anmälningar om våld, tvångsätande och psykisk förnedring. Claudia Johansson, själv ett av barnen som skickats iväg, och andra deltagare diskuterar under ledning av experter som Dr. Helge-Fabien Hertz de individuella öden och utmaningar. Tabellen inkluderar före detta spabarn, invånare, samt representanter för samhället och delstaten Schleswig-Holstein.
Erfarenheterna från de barn som utvisades
Många av barnen i dessa hem upplevde känslomässiga och fysiska övergrepp. Som NDR-rapporten förklarar är rapporterna om dessa upplevelser alarmerande. Tvångsätande och strikta viloperioder var ofta motiverade som utbildningsåtgärder, men dessa metoder ses nu alltmer som former av psykiskt våld. En studie av Christian-Albrechts-Universität zu Kiel genomför en djupgående analys och för ljus in i denna mörka tid. Historiker har avslöjat att kroppsstraff och straffåtgärder länge har ansetts vara normala utbildningsmetoder.
Andra fasansfulla fakta har också dokumenterats, inklusive användning av lugnande medel, ofta utan föräldrarnas vetskap. Många barn i hemmen behandlades med medicin för att dämpa sin rastlöshet, vilket är en annan aspekt av missbruket. Sylvia Wagner, farmaceut, dokumenterar dessa metoder och de risker som är förknippade med dem. Användning av läkemedel är ett exempel på den vidriga åsidosättandet av barns rättigheter.
En sund omvärdering
Det runda bordet diskuterar inte bara de mörka kapitlen, utan syftar också till att ta fram en gemensam deklaration. Efter fyra sessioner planeras en permanent utställning i Eiderstedts museilandskap för att synliggöra detta ämne för kommande generationer. Tillsammans med en stark önskan att bli hörd i samhället kräver de drabbade en omfattande process som går utöver den tidigare misshandeln.
Tyvärr känner många av de drabbade sig svikna av politiken. Ändå finns det hopp om att projektet kan tjäna som förebild för andra platser för att belysa de individuella öden för barn som har utvisats. Historiskt sett är detta ett nödvändigt steg för att ge deporterade barn det erkännande de så desperat behöver.
Vägen till rättvisa är stenig, men med varje historia som berättas växer hoppet om bättre förståelse och en skyddad framtid för framtida generationer. Det är upp till oss alla att lyssna på denna ofta bortglömda grupp barn och inte ignorera deras berättelser.