Tvist om Kirchweg: Gemenskapen kräver offentlig rätt, husägare försvarar sig själva!

Tvist om Kirchweg: Gemenskapen kräver offentlig rätt, husägare försvarar sig själva!

I Schwenningen väcker en tvist om vägen till kyrkan uppståndelse. Kommunen har beslutat att förklara denna privata väg allmän, vilket möts av ett kraftigt avslag från ägarna, Jürgen Klemm och Claudia Hogenhuis. [Schwäbische] rapporterar att Kirchweg är listad som en privat rutt i geoportalen Baden-Württemberg och är markerad med en skylt för icke-inresa för icke-invånare.

Klemm och Hogenhuis, som köpte ett hus vid Hauptstrasse 43 för sex år sedan, har levt utan problem i fem år. Men när ett byggprojekt påbörjades på en grannfastighet blev de oroliga för eventuella skador från byggutrustningen. Hennes advokat förklarade för henne att ägarna till det drabbade området var ansvariga. De förbjöd sedan byggherren att använda deras egendom. Men samhället anade möjligheten och förklarade att vägen var offentlig, baserad på ett juridiskt koncept från romersk rätt.

Rättstvist baserad på romersk rätt

Den av kommunen åberopade principen om ”urminnespreskription” avser antagandet att en rättighet gäller när den har utövats kontinuerligt under mycket lång tid. Detta är ett antikarium från romersk rätt, som historiskt har spelat en central roll i europeiska rättssystem. [Wikipedia] framhåller att många moderna rättssystem är baserade på principerna i romersk rätt, vilket i det här fallet är bisarrt: Samhället använder en hävdvunnen rättslig grund, som Corpus iuris civilis eller lagen om de tolv tabellerna gjorde vid den tiden, för att få en fördel.

Klemm och Hogenhuis uppfattar samhällets argument som övergrepp och rädsla för expropriation utan lämplig kompensation. De åberopar flera bevis, bland annat en registrerad ledningsrätt från 1970-talet och ett köperbjudande från kommunen från 1998, som styrker att kyrkgången är privat. I sin nöd lämnade de in en stämningsansökan mot samhället.

Ett rättegångsdatum leder till ett oväntat resultat

Den första rättegångsförhandlingen resulterade inte i någon överenskommelse och vid den andra förhandlingen yttrade sig vittnen som var 89 och 92 år gamla och kunde avge utlåtanden om användningen av kyrkgången före 1964. I ett överraskande beslut slog rätten fast att kyrkgången var en privat väg och inte en allmän. Men kampen är inte över än. Domen är ännu inte slutgiltig; det finns ett kall i rummet.

Borgmästare Ewald Hoffmann uttryckte försiktighet och uppgav att kommunen skulle invänta domen innan man vidtar ytterligare åtgärder. Så det visar sig att historien om Kirchweg förmodligen kommer att ta ytterligare några vändningar. Samtidigt återstår det att se hur tvisten mellan samhället och ägarna kommer att utvecklas.