Weimers kulturpolitik: artificiell intelligens eller censur?

Weimers kulturpolitik: artificiell intelligens eller censur?

Wolfram Weimer, statsminister för kultur i över hundra dagar, skapar livliga diskussioner i kulturlivet. Med anledning av sitt framträdande på bokmässan i Frankfurt talade han om artificiell intelligens (AI) och dess inverkan på litteraturen. Han drog också fram några leenden med sin AI-version "Weimatar" – uppenbarligen en mindre kontroversiell karaktär än ministern själv, som Backstage Classical rapporterar.

De initiala förhoppningarna om en avpolitisering av kulturpolitiken dämpades dock snabbt av Weimers ideologiska inflytande. Smärtsamt besvikna förväntningar sticker ut från hans uttalanden, som ekvationen mellan AfD och vänstern eller förbudet mot kön i federala myndigheter och kulturinstitutioner. Kritiker anklagar honom för att använda populistisk retorik, medan han själv beskrev public radio-sändning till exempel som en "vänsterflygel".

Kulturella beslut under press

Weimer, en skicklig journalist och grundare av tidningen Cicero, är hängiven det politiska kulturkriget. Han beskrivs som skaparen av en "feel-good hörn för högern" i kulturflygeln på Kanslihuset. Under hans beskydd ses kultur, som det verkar, som en politisk slagmark och mindre som ett utrymme för kreativ utveckling.

För att hjälpa den tyska filmindustrin har han förhandlat fram ekonomiskt stöd och funderar på att uppmuntra streamingleverantörer som Netflix och Amazon Prime att göra större investeringar i Tyskland. Samtidigt arbetar han med ett differentierat koncept för minnesplatser och är bestämt emot antisemitism, även om han ofta anses ovillig att gå i dialog.

Artificiell intelligens som ett framtida ämne

Ämnet artificiell intelligens är fortfarande ett hett ämne: det tyska kulturrådet har publicerat ett positionsdokument som tar upp utmaningarna och möjligheterna med denna teknik inom konst- och kultursektorn. Kulturrådet framhåller att AI är en dynamisk teknik vars reglering endast meningsfullt kan utformas som en uppgift för samhället i stort. Det noteras att stärkande av mänskligt författarskap bör vara ett fokus eftersom många konstnärer använder AI som ett verktyg i sitt kreativa arbete.

Kulturrådet ser också behovet av att integrera AI i utbildning och universitetsundervisning för att förbereda framtida generationer för att använda teknik kreativt. Frågor som dataskydd, upphovsrätt och tillgänglighet till konst och kultur är av avgörande betydelse. Kulturrådets uppmaning till offentlig sektor att stödja digitalisering i icke-kommersiella minnesinstitutioner visar på viljan att använda AI som en drivkraft för möjligheter för kulturarvet, som SWR tillägger.

Med ett detaljerat koncept och tydliga ställningstaganden vill Weimer bestämma inriktningen på kulturpolitiken och därigenom koppla ihop den digitala bakgrunden och sociala behov. Bristen på kvalificerad arbetskraft och olika kulturer flätas samman, men alla går inte ihop. Hur kulturscenen i slutändan kommer att utvecklas återstår att se – konsten är trots allt känd för att ta oväntade vägar i kristider.

Vi kan bara hoppas att kreativa människors röst hörs högre i den kulturpolitiska förvirringen. Frågan kvarstår: Kan en AI som "Weimatar" kanske bättre vägleda oss genom denna diskussion?

Utmaningarna är stora och Weimers stil är fortfarande kontroversiell. Men en sak är klar: det finns fortfarande mycket kvar att göra i kulturdebatten för att upprätthålla den kreativa friheten och samtidigt bevara sociala värden – aspekter som är särskilt viktiga i tider av Kulturrat och digitalisering.