Kritik mot Klöckner: Förbundsdagen bojkottar CSD och regnbågsflagga!

Kritik mot Klöckner: Förbundsdagen bojkottar CSD och regnbågsflagga!

Beslutet av förbundsdagens president Julia Klöckner (CDU) att förbundsdagsadministrationen inte kommer att delta i Christopher Street Day (CSD) i Berlin i år skapar vågor och orsakar omfattande kritik i HGBTI-samhället. Klöckner förbjöd förbundsdagsanställda att delta i demonstrationen som en igenkännbar grupp och tillät inte heller att regnbågsflaggan hissades på riksdagsbyggnaden på evenemangsdagen. Hon kopplade sitt agerande till neutralitetskravet och påpekade att förbundsdagsadministrationen inte fick delta i politiska demonstrationer och offentliga möten, medan lediga anställda givetvis kunde delta. Detta beslut fattades trots den tidigare traditionen att förbundsdagsadministrationen alltid har visat en stark, synlig närvaro vid CSD i Berlin de senaste åren. Berliner CSD-föreningen framhåller att utträdet ses som ett "aktivt avslag på queer synlighet" och kräver att Klöckner gör ett offentligt uttalande för att klargöra hennes ståndpunkt. [SWR] rapporterar att Klöckner ser detta som en del av sin neutralitetsplikt.

I Rheinland-Pfalz är reaktionen på Klöckners beslut lika tydlig. Föreningen av HBTI-grupper, Queernet-RLP, riktade skarp kritik mot aktionen, där Joachim Schulte, talesman för Queernet-RLP, menade att Klöckners beslut tjänar en social trend som begränsar människors frihet. Dessutom noterade Koblenzers queerrepresentant Patricia Pederzani att HBTQI inte är en ideologisk konstruktion, utan snarare en del av identiteten, vilket ifrågasätter Klöckners syn på neutralitet. Även presidenten för delstatsparlamentet Rheinland-Pfalz, Hendrik Hering (SPD), tar Klöckner på allvar. Han ser CSD som en oumbärlig symbol för jämlikhet och respekt och som en del av statens plikt att skydda queerpersoner. Denna betydelse för samhället som helhet understryks också i Bad Kreuznach, där stadsförvaltningar som Mainz, Nierstein och Bingen stöder CSD. Stefan Butz, CSD-arrangör i Bad Kreuznach, beskriver Klöckners beslut som en felaktig signal.

Rötterna till Christopher Street Day

Christopher Street Day har sina rötter i protesterna från hbti-rörelsen som började i Tyskland i början av 1900-talet. Ett nyckelögonblick var polisens störning på Stonewall Inn i New York 1969, där hbti-personer gjorde motstånd mot diskriminering. Ett år senare, den 28 juni 1970, ägde den första "Christopher Street Liberation Day" rum, som anses vara den första Pride-demonstrationen och nu firas världen över med hundratusentals deltagare. Juni, den officiella pridemånaden, gör ett starkt uttalande om synligheten och rättigheterna för HGBTI-samhällen. Även om den rättsliga situationen har gjort framsteg i många länder - som äktenskap för alla i Tyskland - finns det fortfarande många utestående krav. Det handlar bland annat om införandet av en självbestämmandelag och reformer av föräldrarätten. Attacker mot hbti-personer förblir ett allvarligt problem, vilket gör fortsatta protester och solidaritet under Pride-evenemang avgörande. [Amnesty] påpekar att trots en viss positiv utveckling, såsom den största Pride-paraden i Moldavien, finns det djupa förtryck mot HGBTI-aktivister i andra länder som Ryssland och Turkiet.

Mot denna bakgrund, i en tid då synligheten och skyddet av hbti-personers rättigheter är viktigare än någonsin, uppfattas Klöckners beslut som ett steg bakåt. CSD erbjuder inte bara ett utrymme för att fira mångfald, utan är också ett viktigt forum för protester mot diskriminering och för jämlikhet. Kravet på fullständig jämlikhet och respekt för alla människors identitet förblir därför centralt och relevant.