Den tyska vinvägen: En marknadsföringskupp från nazisttiden!

Den tyska vinvägen: En marknadsföringskupp från nazisttiden!

Den "tyska vinvägen", en av de första vinturismvägarna i världen, öppnades av nationalsocialisterna 1935 i syfte att främja vinodlingen i Pfalz. Idén till vinvägen kom från ett värdshus och omsattes snabbt i praktiken – mot bakgrund av ekonomiska svårigheter för vinproducenter orsakade av den globala ekonomiska krisen och den franska ockupationen. Vinodlarna led av försäljningsproblem och hade ofta osålt vin i sina källare. Nationalsocialisterna såg detta som en möjlighet att stödja lokal produktion genom riktad reklam och att etablera den lilla vinstaden Bad Dürkheim som ett centrum för vinälskare.

Den officiellt firade invigningen ägde rum i Bad Dürkheim den 19 oktober 1935, där en högtidlig kortege med 300 fordon väckte uppståndelse. Gauleiter Josef Bürckel, en övertygad antisemit, inledde ceremonin och insisterade på att ta emot den pfalziska vindrottningen Trudel Knauber i sitt fordon. Vinvägen sträcker sig cirka 85 kilometer från Silence till Bockenheim och slingrar sig genom pittoreska vinbyar. År 2024 har 105 000 turister redan vallfärdat till Neustadt an der Weinstrasse.

Den politiska bakgrunden

Josef Bürckel använde skickligt befolkningens vinälskande röster för sina egna syften för att göra regionen känd och sälja viner. En veckolång kampanj – "Festivalen för tyska druvor och vin" – främjade konsumtionen av lokalt vin. Firandet omfattade parader, teaterföreställningar och till och med vinlotterier, vilket resulterade i en rejäl mobilisering av vindrickare.

Judar som traditionellt var involverade i vinhandeln drabbades av nazistiska trakasserier, vilket ledde till att många judiska vinhandlare fördrevs och kastade en mörk skugga över vinvägens verksamhet. Historiker påpekar att i många regioner, inklusive Mosel, var majoriteten av vinhandeln judisk. Denna antisemitiska kampanj var också synlig i tävlingar där dessa vinhandlare förnedrades.

Vin som en nationell tillgång

Parollen "Vin är folkets dryck" propagerades i nationalsocialistiska propagandakanaler för att främja inhemskt vin och motverka de anti-alkoholiströrelser. Historiker som Christof Krieger undersöker hur vinodling blev en fråga om nationell identitet under nationalsocialismen. Så här uppstod konceptet ”vinsponsring” mellan städer för att öka försäljningen.

Den första vinsponsringen gav ny fart på marknaden och gjorde endast sponsrat vin tillåtet för försäljning i vissa regioner. Fokus på vinkonsumtion nådde också sin topp när det fanns färre än tio vinhandlare av judisk härkomst i 180 vinodlingsbyar vid Mosel, vilket ifrågasätter den utbredda legenden om en hög judisk andel i vinhandeln.

Händelserna kring den "tyska vinvägen" visar hur nära vinglädjen var sammanflätad med politiska trender. Medan vägarna lyfte fram den naturliga skönheten i Pfalz, användes de också som ett verktyg i storskalig politisk marknadsföring.

Den nationella identiteten som spreds genom viner och jordbruk är fortfarande förankrad i regionens minne än i dag. Historien om den "tyska vinvägen" är därför inte bara en berättelse om vin, utan också om Pfalzs turbulenta politiska förflutna.

För de intresserade och vinälskare är ett besök på vinvägen inte bara en resa genom läckra vinsorter, som den berömda Riesling, utan också en möjlighet att engagera sig i ett stycke tysk historia.

Ytterligare information om historien om den "tyska vinvägen" finns i artiklarna av Geo, neustadt-und-nationalsocialism.uni-mainz.de och Welt.de.