Tvist om Kirchweg i Schwenningen: privat eller offentlig?
En rättslig tvist i Schwenningen om en privat väg väcker frågor om den urminnes tidpunkt för preskription och eventuell expropriation.

Tvist om Kirchweg i Schwenningen: privat eller offentlig?
Det händer mycket i det lilla samhället Schwenningen am Heuberg. Tvisten om en privat väg som kommunen vill deklarera som offentlig väcker heta debatter. Jürgen Klemm och Claudia Hogenhuis, som har bott på Hauptstrasse 43 i sex år och driver en naturläkare där, är huvudpersonerna i denna konflikt. De äger en fastighet som kyrkstigen går över, som är utpekad som privat stig, men det struntar kommunen i. Det rapporterar Schwäbische.de, att tvisten tog fart först när ett byggprojekt påbörjades i grannskapet och frågor uppstod om ansvar för eventuella skador orsakade av byggmaskiner. Klemm och Hogenhuis förbjöd sedan byggaren att korsa deras egendom.
Med hänvisning till institutet för "urminnes tidsfrister" hävdar samfundet att kyrkovägen är en allmän väg. Denna specialregel från romersk rätt säger att en rättighet anses föreligga om den har utövats kontinuerligt under lång tid. Så här uttrycker Juraforum det: ”Enorm preskriptionstid är en juridisk institution som inte är reglerad i lag” och är särskilt viktig inom juridiska områden som vägrätt och grannlag. Den har en juridisk funktion som skiljer sig från civillagen.
Den juridiska bakgrunden
Institutet för urminnes begränsningar är inte förankrat i civillagen utan bygger på sedvanerätt, vilket innebär en hög grad av komplexitet i bevisföringen. Kraven omfattar bland annat oavbrutet utövande av rätten under en period av minst 40 år och avsaknad av minnen om motsatsen från de föregående 40 åren. Dessa punkter representerar MTR Legal klar, som också förklarar att detta är en speciell förvärvsform som sällan används i modern rättspraxis.
Samfundet grundar sitt påstående på en distriktsatlas från 1872 till 1875 för att stödja sitt påstående. Men Klemm och Hogenhuis ser detta som ett missbruk av en juridisk institution och fruktar expropriation utan kompensation. De åberopar egna bevis som styrker att kyrkovägen är privat, bland annat en registrerad ledningsrätt från 1970-talet och ett misslyckat köperbjudande från kommunen 1998.
Aktuell utveckling och framtidsutsikter
Det ledde till att de två målsägandena väckte talan mot kommunen. Ett första möte har redan ägt rum i Sigmaringens förvaltningsrätt och ett andra kommer att följa för att höra utlåtanden från två äldre vittnen som ska bekräfta användningen av kyrkgången före 1964. I den första omgången beslutade domstolen att kyrkstigen ska betraktas som en privat väg - en dom som ännu inte är laga kraft. Ett överklagande kan när som helst eskalera situationen igen. Borgmästare Ewald Hoffmann förklarade att kommunen skulle invänta domen för att inte ta några förhastade åtgärder.
Denna tvist om kyrkvägen är ett exempel på grannskapslagstiftningens komplexitet och den urminnes tidiga preskriptionstiden i Tyskland. Det är fortfarande spännande att se hur situationen kommer att utvecklas och om en lösning i slutändan kan hittas som är acceptabel för alla inblandade.