U16-ubåtsräddningen: en arkeologisk skatt avtäcks!

Transparenz: Redaktionell erstellt und geprüft.
Veröffentlicht am

I Wind Force 10-museet i Cuxhaven gav arkeologer information om återhämtningen av ubåten U16, en kulturell skattkammare.

Im Museum Windstärke 10 in Cuxhaven informierten Archäologen über die Bergung des U-Boots U16, eine kulturelle Schatzkammer.
I Wind Force 10-museet i Cuxhaven gav arkeologer information om återhämtningen av ubåten U16, en kulturell skattkammare.

U16-ubåtsräddningen: en arkeologisk skatt avtäcks!

Den 28 oktober 2025 ägde en spännande kväll med föreläsningar om bärgningen av ubåten U 16 rum i Wind Force 10-museet i Cuxhaven. Sjöfartsklubbens andre ordförande Ralf Gütlein öppnade evenemanget inför ett 100-tal intresserade lyssnare. Museichef Christina Wawrzinek och klubbordföranden Arne Ehlers hälsade de närvarande varmt välkomna och följde deltagarna genom en kväll full av fascinerande inblickar i sjöfartshistorien.

Ralf Gütlein gav en historisk översikt över U 16, som byggdes i Kiel 1911 och som slutligen sjönk under en resa till Storbritannien 1919. Under de mer än 100 år som vraket låg i Elbes mynning sjönk det i lera och sand, som ofta registrerats på sjökort och sjökort. Den senaste omfattande utredningen skedde 2023, följt av företagets eget bärgningsarbete, som använde en holländsk flytkran med en lyftkapacitet på 1 800 ton. Tyvärr gick vraket i två delar under återhämtningen. Den ena delen fördes till Cuxhaven, den andra ligger fortfarande 20 meter djupt i vattnet.

Det historiska sammanhanget och återhämtningsarbetet

Dr Henning Haßmann, statsarkeolog, rapporterade om vrakets vetenskapliga betydelse och beskrev det som en "riktig skattkammare" för forskare. Ubåtens skrov var sprött och täckt av fiskenät. Inuti hittade arkeologerna elmotorer, en petroleumdrivning och förorenade sediment som klassades som giftigt farligt avfall. Detta visar än en gång att bevarandet av sådana maritima monument är avgörande för att skydda miljön och för vetenskaplig analys.

Det som är särskilt spännande är att bevis tyder på att U 16 fungerade som reservdelsdepå för andra ubåtar mot slutet av andra världskriget. Detta gör den exakta undersökningen av de tekniska komponenterna, såsom kopparkablar, textilfibrer och plaster, som Dr Mike Belasus från Niedersachsens institut för historisk kustforskning förklarade.

Problem med tillstånd

Bärgningen mötte kritik eftersom Waterways and Shipping Authority (WSA) och Federal Real Estate Agency inte var inblandade i förväg. Arkeologer var oroade över att inget monumentkontor hade informerats om återhämtningen. WSA anser att vraket är en del av den federala vattenvägen och är därför ansvarig för att rädda det av säkerhetsskäl för att utesluta potentiella faror för sjöfarten.

En presskonferens för att presentera enskilda delar av ubåten har utlysts den 6 november klockan 11 på Wind Force 10-museet. Trots inbjudan deltog inte representanter för WSA och Federal Real Estate Agency. Det återstår att se vad de politiska och institutionella reaktionerna på dessa frågor blir.

Kvällen i Cuxhaven visade än en gång att arkeologernas arbete inte bara har historisk, utan även aktuell och framtida betydelse för vårt samhälle och hur vi hanterar historiskt arv. U16 har inte bara en händelserik historia, utan är nu också i fokus för samhällsvetenskap och miljöforskning, eftersom frågan om att bevara denna historia kommer att beröra oss alla.

För ytterligare detaljer om räddningen och U16:s historiska bakgrund, se rapporteringen av CNV Media och Ingenieur.de som ger detaljerad information och analys.