Stålindustrin i fara: Politiker kräver nödhjälp för jobb!

Stålindustrin i fara: Politiker kräver nödhjälp för jobb!

I en presskonferens nyligen efter "Steel Summit" samlades ledande företrädare för tysk politik och industri för att prata om utmaningarna som den inhemska stålindustrin står inför. Bland de närvarande fanns förbundskansler Friedrich Merz, förbundsminister Lars Klingbeil, Gunnar Groebler från Stålföreningen och Jürgen Kerner från IG Metall. Ett centralt tema var behovet av ett industriellt elpris för att säkerställa industrins konkurrenskraft, vilket Friedrich Merz såg som väsentligt för stålindustrins överlevnad i Tyskland. "Stålproduktion är en nyckelindustri", betonade Merz och påpekade de många företag och anställda som påverkas av den aktuella utvecklingen. Enligt Deutschlandfunk måste politiker skyndsamt vidta åtgärder för att stödja omvandlingen mot klimatneutral stålproduktion.

En titt på siffrorna talar sitt tydliga språk: Råstålsproduktionen i Tyskland sjönk med cirka 12 procent till bara 17,1 miljoner ton under första halvåret 2025 – en nivå som påminner om finanskrisen 2009. Industrin minskar kontinuerligt sin produktionskapacitet och utan konkurrenskraftiga energipriser riskerar tiotusentals jobb att försvinna, varnade IG Metall. År 2024 noterade stålindustrin en försäljningsminskning på 5,3 miljarder euro, samtidigt som konkurrensvillkoren försvåras avsevärt av billig konkurrens från Asien, särskilt från Kina, och av USA:s tullpolitik, som Tagesschau-rapporten0s.html)

Branschens utmaningar

Stålindustrin står inför många motgångar: höga energikostnader och trycket från billigt stål från Asien utgör en enorm utmaning. Även om Tyskland är den största stålproducenten inom EU är den europeiska stålproduktionen bara 14 procent globalt, medan Asien täcker nästan tre fjärdedelar av den globala stålefterfrågan. Situationer som dessa är svåra för inhemska tillverkare, vilket är anledningen till att röster som CDU:s generalsekreterare Carsten Linnemann högljutt kräver EU:s strafftullar på kinesiska konkurrenters prispolitik.

Enligt Groebler kommer särskilt hårt pressade regioner att påverkas av denna utveckling, eftersom många jobb här är beroende av stålindustrins utveckling. Cirka 4 miljoner människor är sysselsatta i stålintensiva industrier, varav cirka 90 000 är direkt involverade i stålproduktion. Att tänka om i politiken är därför nödvändigt för att trygga social fred genom att bevara industrijobben.

Framtidsutsikter och åtgärder

En stråle av hopp kan vara det planerade statligt subventionerade industrielpriset, som ska genomföras från 2026 och kan ge avlastning för energiintensiva företag. Förutom stora företag som Thyssenkrupp, som planerar att minska sin personalstyrka från 27 000 till 16 000 till 2030, försöker även andra företag minska sina kostnader med besparingsåtgärder inom personalsektorn. Salzgitter planerar till exempel årliga besparingar på 500 miljoner euro till 2028, vilket också kan leda till nedskärningar.

"Det finns mycket att göra", fortsatte Merz, och det finns få tecken på en återhämtning i efterfrågan, särskilt från bygg- och maskintekniksektorerna. Trycket här är enormt och utan stöd från politikerna var den eniga åsikten på toppmötet att det kommer att bli svårt att få branschen på fötter igen. Uppmaningarna till omedelbara politiska åtgärder kan höras högt och tydligt.

Sammantaget visar ståltoppmötet att det är dags att inte bara kommunicera problem, utan också att ta konkreta steg för att förbättra situationen. Stålindustrin är och förblir en central del av den tyska ekonomin, och det är alla aktörers ansvar att säkra dess framtid.