Nytt industriellt elpris: vem tjänar på och vem förlorar i Tyskland?

Nytt industriellt elpris: vem tjänar på och vem förlorar i Tyskland?

Diskussionen om industriella elpriser i Tyskland har tagit fart de senaste veckorna och är nära relaterad till de utmaningar som den inhemska industrin just nu måste övervinna. Den federala ekonomiministern Katherina Reiche (CDU) meddelade att ett sådant pris kommer att införas för 2 000 energiintensiva företag inom kemi-, stål- och basmaterialindustrin från och med den 1 januari 2026. Detta är en reaktion på de extremt höga elkostnaderna och de tillhörande förlusterna av arbetstillfällen i många tyska fabriker. Men som berliner-zeitung.de rapporterar möts även denna plan av stort motstånd.

Ett annat fokus ligger på DAX-bolagen. Företag som BASF, Thyssenkrupp, Salzgitter AG och Heidelberg Materials skulle kunna gräva djupt i sina fickor för att dra nytta av de riktade subventionerna. BASF har till exempel över 50 % av sina aktier i händerna på utländska fonder, inklusive statliga investerare. Kritiker fruktar att medelstora företag och leverantörer kan komma därifrån tomhänta. Dessa företag, som ofta utgör ryggraden i den tyska ekonomin, hotar med korttidsarbete eller till och med nedläggningar. Holger Lösch från BDI understryker att det finns ett akut behov av lättnader för den energiintensiva industrin, men samtidigt efterlyser han strukturreformer för en långsiktig lösning.

Konkurrenskraft och jobb

Det höga elprisläget äventyrar den tyska industrins konkurrenskraft, vilket även IG Metall framhåller i sina varningar. Den förväntar sig att tiotusentals arbetstillfällen kommer att gå förlorade om konkurrenskraftiga energipriser inte kan garanteras. Därför välkomnar både IG Metall och Federation of German Industries utvecklingen i denna riktning. Särskilt intressant blir det när man tänker på att EU-kommissionen fortfarande måste godkänna det, eftersom det är en form av bistånd. I de kommande förhandlingarna är ett snabbt godkännande avgörande för att överleva.

Ett ståltoppmöte som ägde rum den 6 november i kanslihuset och leddes av kansler Friedrich Merz samlade nyckelspelare. Förutom förbundsekonomiminister Katherina Reiche fanns även vicekansler Lars Klingbeil (SPD) och företrädare för stålindustrin på plats. Huvudämnena var motståndskraft, handelsrelationer och naturligtvis de pressande energipriserna. Det visar att ett starkt samspel mellan politik och industri är nödvändigt för att tillsammans övervinna de kommande utmaningarna.

Långsiktiga perspektiv och lösningar

Det finns dock fortfarande öppna frågor om den specifika strukturen för industrielpriset. Tidigare överväganden varierade från fem cent per kilowattimme för företagen i fråga. Dessa statsbidrag kan kosta den federala regeringen upp till 1,5 miljarder euro årligen, vilket ska täckas av klimat- och omvandlingsfonden. Det råder enighet om att en lågbyråkratireglering är nödvändig för företagen för att bevis på användning av subventionerna inte ska bli en extra börda.

Den kemiska industrin ser sig själv som systemviktig och kräver en permanent sänkning av energikostnaderna. BASF och Stålföreningen uttrycker dock skepsis mot de planerade åtgärderna och förväntar sig att elpriskompensation planeras. Det återstår därför att se hur debatten om subventionernas rättvisa och ansvaret för industrilokaliseringen kommer att utvecklas. Förhandlingarna med EU-kommissionen är i slutfasen och branschen är spänd på att se vilka lösningar som i slutändan kommer att finnas på bordet.