Ökat antal insatser: Heilbronns brandkår kämpar mot onödiga larm!

Ökat antal insatser: Heilbronns brandkår kämpar mot onödiga larm!

De frivilliga brandkårerna i Heilbronn-området har nyligen noterat en betydande ökning av antalet insatser. I genomsnitt sätts styrkorna in mer än tolv gånger om dagen, vilket i allt högre grad oroar inte bara brandmännen, utan även de ansvariga. Reinhold Gall, en erfaren brandman och hedersordförande i distriktets brandkårsförbund i Heilbronn, är kritisk till den typ av insatser som ofta inte ligger inom brandkårens ansvarsområde. Gall uppskattar att runt 20 till 30 procent av varningarna är onödiga. Vanliga arbetsuppgifter som att röja grenar efter lätta stormar eller städa upp fallna bärbara toaletter äter upp resurser och tid som skulle kunna användas bättre någon annanstans. Det som är särskilt explosivt är dock de frekventa operationerna för att rensa bort spår av olja, vilket nyligen var fallet med Obersulms brandkår, som kallades till sådana incidenter fem gånger inom två veckor. Dessa operationer är inte bara komplexa, utan ofta också juridiskt oklara, eftersom ansvaret för att ta bort oljespår vanligtvis ligger hos vägbyggnadsmyndigheterna, det vill säga federala, statliga, distrikt eller kommuner.

Gall kritiserar att brandkåren larmas för att hushålla utryckningar, som en tjänsteleverantör vanligtvis ansvarar för. Detta är inte bara ineffektivt, utan det kan också orsaka problem med brandmännens arbetsgivare, som enligt brandförsvarslagen är skyldiga att närvara vid larm. För att förbättra situationen efterlyser brandkåren och ledningscentralerna en mer detaljerad undersökning av nödsituationer innan räddningstjänst larmas. Allmänhet anses vara avgörande för att informera uppringare om de potentiella kostnaderna för småoperationer.

De ekonomiska aspekterna

Men det är inte bara operationerna i sig som ger experterna huvudvärk, utan också de relaterade kostnaderna. Kostnaderna för brandkårsverksamheten bärs i regel av kommunerna; Men i vissa fall, som bussamtal eller grovt vårdslöst beteende, kan de vidarebefordras till den ansvarige. Till exempel kan den som ringer bli ombedd att betala om det inte finns någon nödsituation. Kostnaderna kan variera kraftigt beroende på typ av insats och är ofta värda en varm måltid – i Berlin är avgifterna till exempel 4,70 euro per minuts drift för en brandkår, medan kranbilar kostar 11,70 euro.

Kommunerna står därför inför en ekonomisk börda som inte går att bortse ifrån. Ofta är de uppringare som larmar brandkåren om de minsta bekymmer som att ta bort vatten från källare eller städa upp lätta spår av olja inte informerade om de eventuella kostnaderna. Några skickade till och med iväg brandkåren när de informerades om kostnaderna. Detta visar hur viktigt det är att skapa medvetenhet om korrekt användning av larmnummer och att uppmuntra ett förändrat tänkande hos befolkningen.

Förtydliga ansvar

Ett annat problem som uppstår under verksamheten är otydligheten kring ansvar, särskilt när det gäller att sanera oljeutsläpp. I Schleswig-Holstein, till exempel, är det statliga kontoret för vägbyggnad och transport (LBV.SH) som ansvarar för federala vägar, medan byggvarv eller brandkårer vidtar nödvändiga åtgärder för kommunala vägar. Dessa oklara ansvarsområden kan leda till att brandkåren oproportionerligt ofta utrycks för insatser som inte ingår i deras huvuduppgifter. En rekommendation till åtgärder för att förtydliga detta ansvar anses därför vara användbar för att både avlasta räddningstjänsten och använda offentliga resurser mer effektivt.

Med alla dessa överväganden står brandkåren inför utmaningen att koncentrera sin värdefulla tid och energi på verkliga nödsituationer – för varje minut räknas när människoliv står på spel. SWR rapporterar att framtiden för operativ taktik beror på ett förändrat tänkande bland befolkningen. Det återstår att hoppas att både uppringare och samhället kommer att engagera sig mer intensivt med de kritiska frågorna kring nödnumret 112 under de kommande månaderna.

Det visas gång på gång hur viktigt det är att se brandkåren inte bara som en styrka i nödsituationer, utan också som en del av en större gemenskap som säkerställer säkerhet och ordning. Allmänhetens acceptans och korrekt användning av nödsamtal är en gemensam angelägenhet för alla.