70 år av systrars liv: Antonia och Anna berättar sin historia!

70 år av systrars liv: Antonia och Anna berättar sin historia!

När två systrar fortfarande delar sin vardag efter 70 år tyder det på en väldigt speciell relation. Anna och Antonia Breisinger bor i Sigmaringen och firar just nu inte bara sitt mångåriga förhållande, utan också sina mycket olika livsberättelser. Anna, den äldre av de två vid en stolt 101-åring, växte upp i Horb am Neckar, medan Antonia, den 14 år yngre systern, föddes i Argentina. De två träffades för första gången 1949 efter att ha vuxit upp mer än 10 000 kilometer från varandra.

Systrarnas berättelse börjar djupt i det förflutna. Hennes föräldrar emigrerade till Argentina 1924 för att odla där, medan Anna upplevde andra världskrigets fasor i Tyskland. Antonia följde händelserna på avstånd och gjorde senare ett anmärkningsvärt arbete som tandläkare i sitt hemland. Men längtan efter Tyskland blev för stor – värmen i Argentina tog sig till henne, och så återvände hon för att bli regionens första kvinnliga tandläkare i Sigmaringen 1955.

En gemensam stig i Sigmaringen

I september 1955 flyttade Antonia in i sin syster Annas lägenhet för att lära sig tyska. Sedan dess arbetade de två systrarna tillsammans på tandläkarmottagningen och följde med utvecklingen i Sigmaringen. Under åren upplevde de både trafiknedgången och den tyska arméns ankomst. Medan deras stad förändrades, förblev de densamma - deras nära band upplevde enstaka slitningar, men ledde också till passionerade diskussioner.

En annan intressant aspekt av deras tid tillsammans är att systrarna aldrig släppte in en man i deras liv. Detta formade inte bara deras relation, utan skapade också sin egen dynamik. Det är inte bara deras olika ursprungsberättelser som förbinder dem, utan också deras dagliga samspel i ålderdomen som gör dem starka och förenade.

En titt in i det förflutna

Det sammanhang som Anna och Antonia levde i ska inte underskattas. Efter andra världskriget gick Tyskland igenom en fas av denazifiering som varade fram till 1949. Även om dessa processer i hög grad påverkade samhället, var personlig lycka lika avgörande för Anna och Antonia. Ekonomisk förnyelse i väst, bland annat genom valutareformer, ledde till skapandet av ett stabilare livsrum. Ludwig Erhard argumenterade framgångsrikt för den sociala marknadsekonomin, vilket snabbt ledde till en förbättring av levnadsvillkoren.

Under denna tid växte också möjligheten till vidareutbildning och självförverkligande, vilket Antonia hade stor nytta av med sina tandläkarkunskaper. Denna utveckling återspeglar förändringarna i samhället där de två systrarna levde och de interna strider som de var tvungna att övervinna. Det skapade en grund för integration och möjlighet att hitta sin plats i denna nya, dynamiska värld.

En liten detalj från hennes vardag som är särskilt iögonfallande: Antonia började lära sig italienska för några år sedan vid 90 års ålder – utan att lägga stor vikt vid grammatik! Ett äventyr på ålderdomen som visar hur livsbejakande de alltid har förblivit. Man kan nästan säga att de har en god förmåga att upptäcka och lära sig nya saker även under sina senare år.

Annas och Antonias liv är inte bara ett bevis på familjens sammanhållning, utan också ett litet stycke samtidshistoria där två kvinnors erfarenheter sätts in i en stor social förändring. Och det är just det som gör hennes berättelse så unik.