Extremhögern är här och nu: Rancières-provokation!

Extremhögern är här och nu: Rancières-provokation!

I den pågående diskussionen om de politiska strömningarna i Europa kommer hotet från extremhögern alltmer i förgrunden. En förlovningstidning undersöker om partier som Rassemblement National (RN) kan komma till makten 2027, enligt en ny artikel av Jacques Rancière. Rancière betonar att denna diskussion inte bara åberopar en rädsla för framtiden, utan att extremhögerns idéer redan finns och genomsyrar många samhällen, inklusive Frankrike och utanför. Han betonar: "Den extremistiska olyckan är inte tillkännagivandet av en framtida fasa, utan är redan en del av vår vardag." rapporterad.

Rancière påpekar att fokus på hotet om att extremhögern tar makten paradoxalt nog uppmuntrar dess uppgång. Han menar att sociala och ekonomiska frågor behandlas otillräckligt. I detta sammanhang talar han om en ”ny världsordning” under inflytande av stärkta stater, växande ojämlikhet och spridning av rasistiska ideal, som skapar grunden för sådana partiers efterföljande. Detta kan särskilt ses hos de nuvarande europeiska politiska aktörerna, såsom RN eller det italienska partiet Fratelli d'Italia, som propagerar för avvisande av invandring och en auktoritär syn på samhället. förklarade.

Nationalismens inflytande

En central komponent i extremhögern är nationalism. Denna ideologi lyfter nationen till den centrala kategorin och strävar ofta efter ett slutet, homogent samhälle. Överdriven nationalism, som ofta paras ihop med rasism och främlingsfientlighet, präglar högerextrema världsåskådning uppger bpb.

Nationalismens historiska bakgrund går tillbaka till 1700- och 1800-talen, då den fungerade som en drivkraft i många befrielsekamper. Idag manipuleras den dock ofta för att motivera uteslutningen av vissa sociala grupper. Detta har skapat ett klimat där extremhögern finner grogrund när de utnyttjar sina väljares rädsla och känslor av osäkerhet.

Framtidsutsikter och behov av handling

Trots de etablerade ideologierna påpekar Rancière att engagemanget mot extremhögern inte bör sluta med ett hypotetiskt maktskifte. Snarare är det viktigt att aktivt förespråka frihet och kämpa mot de oligarkier som fortsätter att existera i sociala strukturer. Han uppmanar folk att hitta modet för nuet och att sätta upp rätt mål innan rädsla för det kommande valet dominerar diskussionen.

Sammanfattningsvis kan man säga att hanteringen av extremhögern och dess idéer är en uppgift för samhället som helhet. Utmaningarna är välkända, men lösningarna måste hanteras med ett tydligt fokus på nuet och utan överdriven rädsla för framtiden.