Lindwedels kommun dömdes: 12 500 euro i ersättning efter en stormavloppsolycka!

Lindwedels kommun dömdes: 12 500 euro i ersättning efter en stormavloppsolycka!

Ett domstolsbeslut skulle kunna få långtgående konsekvenser för kommunernas ansvar när det gäller väginfrastruktur. Den 8 juli 2025 beslutade Celle högre regionrätt att Lindwedels kommun ska betala en rollatorersättning för sveda och värk med 12 500 euro. Målsäganden, en 27-årig hundälskare, skadade sig i september 2020 när han gick över ett brunnslock som plötsligt brast åt sidan och fick honom att falla ner i dräneringsschaktet. Följderna blev smärtsamma skador, bland annat en fraktur i knäskålen.

Lindwedels kommun försökte inledningsvis vägra att betala ersättning för sveda och värk. I första hand vann hon också vid Verdens regionala domstol genom att hävda att brunnslocken kontrollerades regelbundet. Men Högre domstolen avvisade detta argument och gjorde klart att kommunen måste bevisa att det inte förelåg några materiella brister eller bristfälligt underhåll. Eftersom det drabbade brunnslocket sedan hade omhändertagits var en bedömning inte längre möjlig.

Ansvars- och säkerhetskrav

Rätten fann också att sippschaktet faller under ansvarslagen och därför ses som en farlig anläggning. Kommunen kunde inte bevisa att olyckan berodde på force majeure. Intressant nog misstänkte samhället att en okänd person medvetet hade grävt ur brunnslocket, men detta kunde inte bevisas. I domskälen framhölls också att kommunens säkerhet av stormavloppet var otillräcklig, vilket ledde till det höga skadeståndskravet.

Utöver de 12 500 euron i ersättning får Lindwedels kommun även betala cirka 4 400 euro för inkomstbortfall samt för skador på hushållsförvaltning och advokatkostnader. Detta belopp bestäms med hänsyn till de individuella och yrkesmässiga konsekvenserna för målsäganden, som varit sjukskriven i flera månader.

En titt på tidigare domar

Liknande fall illustrerar betydelsen av trafiksäkerhetsskyldigheter för samhällen. Ett avgörande från Högre Regionaldomstolen i Hamm visar att ett vägavloppsskydd vars spårbredd motsvarar gällande DIN-standarder inte i grunden utgör ett riskområde som kräver åtgärdande, förutsatt att det är synligt för fotgängare. Men i detta fall diskuterades balansgången mellan synlighet och faktisk fara, vilket återigen understryker samhällets ansvar att vidta lämpliga säkerhetsåtgärder.

Beslutet i Lindwedel kan leda till att andra kommuner måste skärpa sig i sina inspektioner och underhållsåtgärder för sådan infrastruktur. Man skulle kunna säga att inte bara juridiska utan även moraliska frågor kommer upp på bordet när det kommer till detta ämne: Hur mycket trygghet kan och måste kommuner garantera sina medborgare? Ögonen riktas mot kommunerna!