Alarmerande könssegregation: Kvinnoförbundet varnar för ny fara!

Alarmerande könssegregation: Kvinnoförbundet varnar för ny fara!

I Essen väcker ett förslag om ett könsuppdelat firande av Abitur-klassen heta diskussioner. Sarah Kramer, ordföranden för Kvinnoförbundet i Ennepe-Ruhr-distriktet, uttrycker tydlig oro. Hon ser planen att hålla examensceremonin separat för pojkar och flickor som en farlig utveckling som inte förenar religiöst motiverad könssegregation med grundlagen och den däri inskrivna jämställdhetsprincipen. "Det är alarmerande att sådana idéer vinner dragkraft bland studenter", säger Kramer. Enligt henne speglar projektet en djupare ideologisk motivation som alltmer letar sig in i skolan.

Kramer hänvisar till en WAZ-rapport som diskuterar stödet från gymnasieexperter från juridiska experter. Detta ses kritiskt av många lärare som har bestämt sig för att inte delta i firandet. I en tid då allt fler elever bojkottar evenemang som sim- och idrottslektioner på grund av religiös övertygelse, fruktar hon att extrema åsikter successivt integreras i skolsystemet.

Religiösa rötter och könssegregation

Debatten om könssegregering i skolan och samhället har djupare kulturella och historiska rötter. Om man tittar på de stora religionerna så uppstod de för 2 500 till 1 500 år sedan i patriarkala samhällen där olika roller definierades för män och kvinnor. Dessa traditioner finns också idag, och många religiösa sedvänjor speglar tidens sociala omständigheter. Skillnaden mellan män och kvinnor ses ofta som gudgiven i många religiösa samfund och reglerar fortfarande det sociala livet idag, vilket en artikel av Deutschlandfunk Kultur visar.

Inom kristendomen, judendomen och islam är bestämmelser om kvinnors kläder och könsuppdelning vid gudstjänst utbredd. I många kyrkor, särskilt i mer landsbygdsområden, skiljer gardiner åt sittplatser för män och kvinnor, medan vissa islamiska samfund också har separata rum för olika kön. Sådana metoder har potential att undergräva jämställdheten, inklusive kritiska överväganden av kvinnors roll i religiösa samfund. Enligt en studie från Federal Agency for Civic Education säkerställer patriarkala strukturer ofta att kvinnor är underrepresenterade i religiösa frågor.

En uppmaning till holism

Kramer varnar för de faror som kan uppstå av en växande religiös fundamentalism i skolorna. Det är särskilt oroande att fler och fler elever bara bär sina huvuddukar till skolan av rädsla för sociala påtryckningar från religiösa grupper. Hon beskriver detta som en form av hot. Hon menar att tanken att skolan ensam har ansvaret för att förebygga religiöst eller politiskt motiverade extremer är ohållbar. Snarare måste hela samhället samlas för att främja en inkluderande och respektfull lärmiljö.

Redan på 1950-talet kallade Friedrich Heiler de stora religionerna för "mäns religioner", som på olika sätt ålade kvinnor förtryck och förakt. Påståendet att män är ledare i religiösa organisationer förblir verklighet. Under de senaste två decennierna har medvetenheten om religionernas androcentriska karaktär ökat, men vägen till jämställdhet förblir ofta stenig. Feministiska teologier och reformrörelser är impulser som försöker förändra dessa villkor och göra det möjligt för kvinnor att delta mer.

Debatten om den könsseparerade gymnasieavslutningsceremonin i Essen är därför inte bara en lokal tvist, utan samlar också djupare sociala frågor om jämlikhet, integration och religionernas roll i det moderna livet. Det återstår att hoppas att rösterna från dem som förespråkar ett jämställt och inkluderande samhälle kan höras och åstadkomma förändring över hela linjen.